Framtiden är min fiende och dåtiden är min bästa vän.
Jag tror att människan är skapad för att hela tiden försöka hitta glädje i sitt liv. Det är glädjen som får oss att ladda batterierna och som skiner upp vår tillvaro. Plockar man bort glädjen, vad finns där då kvar?
Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg kan jag räkna mina stora glädjestunder på mina 10 fingrar. Senaste gången jag upplevde en större glädje i livet var snart 7 år sedan. Då kanske du undrar, varför är dåtiden Niklas bästa vän?
I dåtiden känner jag mig trygg, det är något som passerat och inget jag kan påverka. Det är historia och jag kan välja att fokusera på det positiva istället för negativa som hänt i mitt liv. Jag plockar självklart russinen ur kakan och försöker ladda mina batterier genom att tänka på gamla bra minnen. För mig handlar det oftast om en plats som jag associerar med något bra, det är till dessa platser jag kan åka för att tänka tillbaka på att det faktiskt var bättre förr. Det kan även handla om en specifik låt som jag kopplar ihop med något bra. Ibland handlar det om en film jag sett när jag mådde som bäst, som påminner mig om det bra i dåtiden. På detta sättet laddar jag mina batterier. Det bästa med dåtiden för mig är att framtiden aldrig kan radera dessa bra minnen. Jag är fullt medveten om att samtalsterapeuter och psykologer hela tiden säger ”fokusera på framtiden”. Men hur ska jag kunna fokusera på framtiden när jag ser det som min fiende, det om något ger mig ännu mer ångest.
När jag mådde som sämst 2016 så försökte jag hitta ”rätt” sätt att leva mitt liv. Hos varenda psykolog, i varje bok jag läst och varje forum jag besökte kom de alltid fram till ”Fokusera på framtiden”. Tyvärr visste jag inte bättre då och började jaga glädjen i framtiden. Idag när jag känner att det börjar gå åt fel håll sätter jag mig istället ner i lugn och ro och reflekterar över livet, dock aldrig längre än dagen som jag befinner mig i. Är det fredag den 27 augusti 2021 så är det den dagen som gäller, inte vad som händer imorgon, om en vecka eller till jul.
Vi kan påverka framtiden, men inte dåtiden sägs det. Vilket jag verkligen inte ifrågasätter. Men använder man sig av det tänket gäller det även att man är fullt medveten om att man kommer stöta på ett antal hinder på vägen. För tro inte att det helt plötsligt knackar på dörren en dag och när du öppnar dörren så säger någon ”Hej det är glädjen som kommer på besök”. Har man jagat glädjen i över 6 år och gått in i 3000 olika hinder på vägen så slutar man helt enkelt fokusera på framtiden och istället fokuserar jag på det positiva från dåtiden. Mitt tankesätt har ifrågasatts från olika håll och jag får ofta höra ”Du gräver din grop djupare och djupare”. Det stämmer att jag grävt en grop som är väldigt djup, men jag slutade i alla fall gräva min grop djupare för något år sedan. Istället började jag acceptera mitt liv (djupet i min grop) och fokusera på dåtiden för att få hakan ovanför kanten då och då. Hade jag inte accepterat mitt liv hade gropen varit nere i helvetet för flera år sedan.
Jag är en person som aldrig stänger några dörrar till något. Vilket gör att jag inte stänger dörren till min värsta fiende, framtiden. Den (framtiden) får mer än gärna överbevisa mig att det inte var bättre förr. Men jag kommer i alla fall inte jaga efter dig längre och du kommer inte heller knacka på min dörr, vilket betyder att det blir lite av ett moment 22.
Alla hittar sina egna vägar att leva livet. Men om du ska ta med dig något av detta blogginlägg så är det ”acceptans för livet”. Att acceptera att livet inte alltid är lätt och ibland måste man ner på botten i gropen för att inse att livet är ganska okej ändå. Tyvärr finns det inte ett facit på hur man ska leva livet, vi är alla olika individer med olika förväntningar på livet. Jag kan nöja mig en söndag med att se Cooper plaska i vattnet medans andra nöjer sig inte förrän de rest jorden runt. Hitta din egna väg!