Innan du avfärdar mig som en bitter gammal gubbe som lever i det förflutna, ber jag dig att ge mig en chans att berätta min historia. För jag är övertygad om att det var bättre förr. Kanske inte allt, men det mesta. 

Ett exempel som jag brukar återberätta från en föreläsare som en gång försökte slå hål på myten om att det var bättre förr. Han tog sin mormor som exempel, som hade kokat sitt kaffe på spisplattan hela sitt liv. Men en dag fick hon en kaffekokare i present, och plötsligt kunde hon få sitt kaffe på nolltid.

Men det är just det som är problemet enligt mig, att allt hela tiden ska gå så fort. Och nej, jag är inte en hårdnackad teknikmotståndare som gömmer sig i en mörk grotta. Jag har inget emot nya uppfinningar och innovationer. Men många av dem är bara en ”förbättring” på äldre prylar. Och de gör inte våra liv bättre, bara snabbare. Låt mig ge dig några exempel.

Netflix och alla streamingtjänster. Förr när man hyrde film var det ett helt äventyr man fick uppleva. Först planerade man med sina vänner att man skulle ha en filmkväll. Sedan åkte man ner till videobutiken och letade efter den perfekta filmen bland alla kassettband. Om man inte kunde komma överens så rådfrågade man filmexperten i kassan om han kunde rekommendera något. Man köpte sitt godis, chips och läsk på samma ställe. Och man njöt av att komma hem med en eller flera filmer från videobutiken. Även om det var lite bökigare att få till en filmkväll så var det en hel upplevelse man fick. Något man såg fram emot.

Idag är det rena mardrömmen. Du sätter dig bara i soffan och öppnar din streamingtjänst och sedan har du 1000-tals filmer att välja på. I värsta fall slösar du en timme på att bläddra runt utan att hitta något. Hela magin från videobutiken är som bortblåst.

Att psykisk ohälsa har ökat bland människor är en välkänd trend. En möjlig förklaring är att det blivit mer accepterat att prata om psykiska problem, vilket kan leda till att fler vågar söka hjälp. Detta är en positiv utveckling, eftersom det kan bidra till att minska stigmat kring psykisk ohälsa

Men om vi är så öppna nu med hur vi mår så borde fler och fler mår bättre över tid, tyvärr ser inte sanningen ut så.

Vad kan det då bero på? Tittar vi tillbaka tusentals år så har vår hjärna inte utvecklats mycket. Våra hjärnor är fortfarande kvar där ute på Savannen där vårt största uppdrag i livet var att hitta föda för vår överlevnad. Jämför du då med hur snabbt tekniken utvecklas så hinner inte vår hjärna med i samma takt.

Vårt uppkopplade samhälle där vi hela tiden måste vara tillgängliga stressar hjärnan. Det räcker idag med att du inte svarar på ett meddelande inom några timmar så tror motparten att du har glömt bort dem eller ignorerar dem. Återigen det var bättre förr. Då hade man sin hemtelefon och svarade man inte där så var man troligtvis ute och umgicks med sina vänner. Hela den uppkopplade pressen fanns inte då.

Så ska vi koppla ner oss helt från omvärlden? Absolut inte. Men eftersom inte hjärnan riktigt hänger med så måste vi hitta sätt och rutiner för att undvika stressen som den kan ge oss. För ska jag vara helt ärlig så finns det mycket bra med t.ex. sociala medier, utan den hade aldrig min historia om psykisk ohälsa nått ut till miljontals människor.

Tittar vi på samhället i stort är det min personliga uppfattning att det har blivit råare. Det har alltid funnits hemskheter i världen, men det känns som att de aldrig tar slut just nu. Covid-19, kriget i Ukraina, finanskrisen, konflikten mellan Israel och Gaza – och jag har säkerligen missat många andra hemska saker som händer i världen. Till slut orkar man inte ta in mer. Allt detta hände inom loppet av tre år.

Jag drömmer om en värld där alla behandlas med respekt och värdighet. Kanske händer det 2024? Om inte, så kommer jag fortsätta att drömma mig tillbaka till min tid i videobutiken.